ANSKIKTE MOT ANSIKTE – SAMLINGSUTSTÄLLING PÅ HELINÄ RAUTAVAARAS MUSEUM

”Jag hade alltid ett behov av att sälla mig till gruppen och det föll sig helt naturligt. Därför skiljer jag mig från andra forskare – jag forskar egentligen inte, utan är en medlevare. “

Helinä Rautavaara (1928–1998) började först resa inom Europa för att sedan söka sig vidare till alltmer fjärran kultursfärer. Hon ville se, uppleva och förstå. Nyfikenheten och strävan att följa sin passion band henne samman med tidiga kvinnliga upptäcktsresande. Även de färdades ofta på egen hand med lätt bagage. Rautavaara bandade, fotograferade och skrev. Från sina resor bar hon med sig allehanda föremål, som med tiden kom att bli en betydande museisamling. Med stöd av de här föremålen, berättelserna bakom dem och sina internationella söndagssalonger vid Rosavillagatan, bekämpade Helena Rautavaara den efterkrigstida grå tristessen.

Föremålen som Rautavaara under årens lopp hade med sig från världens olika hörn har införlivats som en del av vårt i förändring stadda finländska arv. Samlingsutställningen lever och växer tack vare nya berättelser och tolkningar.

”Den sanna friden föds endast i människors hjärtan. En återblick på mänsklighetens historia visar att endast i samhällen där man lyckats förstå varandra och sina medmänskors känslor, kan en djup inte frid uppnås. Brist på förståelse föder rädslor och fördomar som leder till konflikter.” Senegalesiska författare och journalist Alioune Diop, 1966. Helinä Rautavaaars privata bibliotek).